Just nu
___________________________________________________________________________________
Nu är jag i SVÄRGE
Det är rätt sjjjönt att hänga helt utan att behöva gå igenom en hel grammatikbok i huvudet innan man säger nåt. Inte minst träffa allt görfint folk man går miste om i utlanne'.
Jag ser fram emot vårterminen med förhoppningar om att nya boendet kommer vara bra, civiliserat och kul. Ialla fall utan tyskajävlar, 40 minuters gångväg och chaviga typer i varje gatuhörn.
Sjjjönt.
Ibland när jag tänker på början av hösten, så tänker jag på den här låten. När man lyssnar på den känns det som man är ensammast i världen och totaläger samtidigt.
"...where the hell I got the idea, that I'd be better off alone"
__________________________________________________________________________________________
I'm getting there
Ja, jag lär mig mer engelska. Men den där insikten om att det aldrig kommer bli PERFEKT är lite jobbig. När jag skriver tvekar jag ständigt. Grammatiskt korrekt? Kan man säga så? Är det ett substantiv? Det är pratandet som är göttigast. Nu har jag börjat ha morgonprogram på studentradion och det är skitakul.
Annars så faller saker alltmer på plats. Jag har hittat min favvoindieklubb (Lennon's), jag förstår att Asda faktiskt är billigare än Tesco, jag har funnit ett trevligt, rent och mer centralt hus jag ska flytta till januari, jag älskar Sunday roast, jag vet vart man ska gå för att få carlsberg för 50p, jag kan vara skojig på engelska.
Det är Halloween, jag är bakis och idag har kvarteret myllrat av utklädda onger. Förut blev jag för övrigt skojrånad av ett gäng chavs som hängde i ett gatuhörn när jag passerade. En kom gående mot mig och försökte låta tuff när han sa: "Give me your handbag!" Jag blev inte ens rädd. Men hans polare protesterade högljutt: " Ah, don't say that!" "That's not funny, mate!" "Don't scare her!" "Look, she's laughing at you now".
Jag kanske borde vara lite mer vaksam med tanke på att polisen i hampshire varnat för "anti-social behaviour" i området.
Min första artistintervju med Jack Peñate blev tyvärr inställd, men gårdagen slutade ändå med finfina festligheter. Jag och Steffanie gick på hans konsert på Uni of Southampton och den var riktigt energiskt och röjigt bra. Sen en helkväll på Lennon's med Darth vader, välbekanta ansikten och I bet that you look good on dancefloor-dans. Vi mötte Jack och John utanför, gick(!) till ett casino och drack whiskey och cola till klockan halv fem och därefter skjutsade vi varandra på ikea-trolley till deras Halls. Vi såg en superny film som heter 9, men mest halvsov alla och jag åkte hem halv åtta på morgonkvisten. Good times.
En sak till jag lärt mig är att Simon Amstell+ Never Mind the Buzzcocks= fan bässt.
________________________________________________________________________________________
This is England
Den panikartade hemlangtan har an sa lange drabbat mig tva ganger, annars har det varit bra.
Jag har druckit for mycket ol, jag har atit mer chips an jag brukar, jag har solat i parker som ar farliga om natten, jag har fatt nya vanner som ar fodda pa 90-talet, jag har introducerat snus for samtliga (som mots av lite ackel men mest nyfikenhet, idag sa Liz: "You and your little teabags"), jag har hangt med Steffanies katt Bill, traffat Bobbypoliser som gladeligen poserar nar man tar kort, jag har lart mig chavsengelska av John "D'you kno' wha' I mean, geeze'?"
Jag haft hybris over min engelska, sedan kant mig bortkommen och dum for att tillslut hamna pa en rimlig mellanniva.
Sa jag har det bra, for det mesta. Men en nastan icke-existerande genusdiskussion i detta land gnager mig ibland och jag forsoker tanka att Sverige fanken inte ar perfekt det heller. Och nagra ytterligare missoden med min teknik, som att datorn dog och allt i den, gor att jag ibland kanner mig lite vilsen och inte kan titta pa foton, "Det heter neeesa", filmer och minnen nar jag behover.
Men ni finns nar jag behover det. Och det ar fantastiskt bra.
kommer har bild pa den vackra byggnaden jag huserar i. Gorgeous inni'?
_______________________________________________________________________________________
Jag är din flickvän no!
Hemkommen från en ypperlig musikfestival i Sveriges mest västra och blåsigaste stad så är
jag en mobiltelefon fattigare, trött som ett hus med färdigstöveldansade fötter och sjukt nöjd över konserter som dunkade rakt in i själen; Robyn, Lily Allen och Vampire Weekend.
Ibland blir det för mycket bra att man måste gå in ett hörn, smälta alltsammans, le fånigt en stund för att sedan ränna ut och absorbera mer ljuvligheter.
Ännu en av dessa ljuvligheter var föreställningen Jag är din flickvän nu på Stadsteatern som är baserad på Nina Hemmingsson och Liv Strömquists serier. Slagfärdig feminism, rå komik och trallvänlig musik blandat med kritik mot normer och hur samhället behandlar bräckliga själar. Det var effektfullt med direktcitat på finlandssvenska ur serierna, korta monologer med stark innebörd.
Här ränner jag gladeligen runt ett bra tag till.
________________________________________________________________________
Så dåligt att det är gött
Idag var jag och Ellis på den färska svenska snutfilmen Johan Falk - Gruppen för särskilda insatser .
Den var dålig och vissa scener var så roliga att vi fick hejda oss för att inte skratta ljudligt och störa de fem pensionärerna som tillsammans med oss utgjorde publiken.
Vad sägs om inledningsscenerna som ser ut ungefär följande (detta fick jag även återberättat innan bion med illustrerande ansiktsminer av Ellis):
Jakob Eklund röker med rynkad panna, ser ut över staden.
Jakob Eklund röker med rynkad panna, ser på en gravsten.
Jakob Eklund kommer till polishuset med rynkad panna. Jakob Eklund tittar på polishuset. Rynkad panna.
Jakob Eklund går in i polishuset, möter en kollega.
Kollegan: "Falken!"
Jakob Eklund: "Borglund!" Polisgubbkram.
Och så vidare. Lägg till fler övertydligheter, menlösa meningsutbyten och lite svensk polisaction segt utraget på två timmar så har vi filmen i ett nötskal.
Varför ser man då en film när man är medveten om hur dåligt det kommer bli?
För att det är härligt. Man kan rulla och götta sig i det pinsamma och jobbiga, citera dåliga repliker, förundras över kassa manus. Det enda bra som stack i ögonen på oss i Johan Falk var Joel Kinnamans vackra nuna och trovärdiga insats.
Annars kan denna film rekommenderas till en Dålig film-kväll, som vi planerar genomföra.
Dessa kommer troligen också visas under kvällen:
- Den utvalde. Andreas Wilson spelar aspirantunderbarn och allt är maximalt pinsamt. Min syster Anna kallar detta för en komedi.
- Angel. Helena Bergström gör nittiotalsscennummer och fejkar sin egen död.
- Tre Solar. Är spänd på denna film efter att många gånger sett den eggande trailern på 100 Höjdare.
Tyvärr är alla filmer svenska, och tyvärr blir de ibland såhär (Ur Den Utvalde, Spoilervarning!):
___________________________________________________________________________________
Frukta skörden av mina lärdomar
Nu är det dags att bara leva det ljuva livet.
Frukta, äta, unna, larma, härja.
När det känns som lärdomarna står en upp i halsen så vill man koppla bort ett tag och bara ägna sig åt det bra och fina.
Midsomrarna på Jäverön är alltid görfina. Vi unnade oss till max; högar av mat, skärgårdssnapps, öl, högläsning av Storynoveller, Pictionary, kaminbrasor och bastu plus iskallt bad så håret luktade Vänernvatten.
Eftersom min kamera försvann under mystiska omständigheter på Maskfesten, så kommer här en bild från förra Midsommar då vi tyckte penisarna fått sitt och byggde en Midsommarvulva.
Jag och Midsommarvulvan. Fruktar skörden.
_______________________________________________________________________________________
Jag ska bli gubbe när jag bli stor
Jag och Limpan har talat om att man på ålderns höst ska satsa på att vara gubbe istället för tant. Gubbar bedriver helt enkelt en mer tilltalande livsstil än tanter. Exempel på beundransvärt gubbeteende:
• Med armarna på ryggen och lite vaggande gångstil (höfterna har ju blivit lite dåliga de senaste åren) spatsera fram till byggplatser eller nybyggda staket. Betrakta länge, fundera, gärna greppa tag i något, är det ett stadigt bygge?
•Ha en hobby, helst samla på något. Frimärken, ångloksmodeller, förstaårsutgåvor av sällsynt andravärldskrigetlitteratur.
•Konsumera valfri mängd snus, cigariller, öl och whiskey utan eftertanke. På ålderns höst får man ändå unna sig det där extra.
•Ägna dagarna åt att sörpla kaffe, skriva insändare, hitta billigaste falukorven och att åka på gruppresor till norra Tyskland.
•Ha en mycket stilig gubbkeps, tweedkavaj, en liten sur hund och en käpp för att hytta åt odrägliga ungdomar. 
Andra bra gubbaktiviteter: Odla skägg, mumla för sig själv, gnälla.
Här finns gubbar av det luriga slaget:
________________________________________________________________________________
"Ta'rin gamla cigarett och cykla till Bahamas"
"Det gör vi nog'ente, men gå ialla fall"
Magiskt och tragiskt.
__________________________________________________________________________________________
Lite trasigt
Den senaste veckan har fler och fler elektroniska prylar i min närhet tappat livslusten:
-Min mobil. Man hör inte den man pratar med, kan ju bli problematiskt
-Min kamera. Jag råkade stöta displayen mot byrån, det blev en spricka, bilden kukade ur och det går tydligen inte på garantin. Jag hade lust att grina.
-Mina högtalare har börjat spinna, brusa och glappa.
-Min Ipod som sedvanligen är opålitlig håller på att krackelera fullständigt.
Det är svarta dagar för tekniken som jag tillryggalagt.
Jag tror jag ska baka något. Sedan studier tills vi ska ut med österrikarna igen.
Ellis har 8 stycken österrikiska Turbojugendfans med jeansjackor på besök som dricker öl som saft och är snälla som lamm.
Vi är duktiga på kalas nuförtiden, Fannys födelsedag var fantastisk och Maskfest väntar om några veckor. Helbra!
Grytvantedans hos Fanny.
Och här är en sång till mina trasiga grejor:
__________________________________________________________________________________
Det där ultimata
Jag och min kompis Ann har ägnat många trånande timmar åt tv-serier (mestadels BBC) innehållande kärlek med förhinder, dolda känslor och män med inre demoner. Ann har på ett pricksäkert sätt radat upp de mest karaktäristiska dragen ur dessa serier här.
Vår senaste gunstling är den skottska skådisen James McAvoys rolltolkning i den otroligt gulliga filmen Penelope från 2006. Handlingen kretsar runt Penelope, spelad av bästaste Christina Ricci,som föds med gristryne eftersom det vilar förbannelse över hennes familj. För att den ska brytas och hon ska få ett normalt ansikte så måste någon älska henne, som hon är. Det är en alldeles ljuvlig saga och har mycket Tim Burton-skimmer över sig, så fint det kan bli.
Kan bero att här finns ingredienser som missförstånd, starka känslor och fördold kärlek, tillsammans med en sympatisk, komplex kvinnlig huvudperson och en passionerad, stilig och godhjärtad ung man.
Och vi gillar't!
James McAvoy och Christina Ricci. Finast.
_____________________________________________________________________________________________
Kom att tänka på
En låt med en alldeles ypperlig text, som Klara introducerade för mig på en förmodligen kall, västerbottnisk vinterdag i Umeå.
Den beskriver några av världens bästa aktiviteter man kan ägna sig åt, nämligen:
* Att se på tecknad film
* Att vara uppe sent
* Att cykla
*Och inte minst; Att skeda
"And besides you're probably holding hands with some skinny, pretty girl that likes to talk about bands. All I wanna do is ride bikes with you and stay up late.....and watch cartoons"
Eller:
"...and maybe spoon"
Smashing!
Igår upplevde vi Theodoras fem i tre, så många intryck att smälta. Dessutom hittade jag min Tabita-själsfrände i Limpans klasskompis. Du har ett littet tryffelsvin här, ho' vill ut och lete tryffler.
Återigen till den finfina låten Nothing came out med the Moldy Peaches:
_____________________________________________________________________________________________
Sköj!
Jag är förmodligen den sista personen i Sverige som alldeles nyligen upptäckt Jan Stenmark.
Höhöhöhö!
Varför har Stockholm blivit så bra när jag snart ska fara?
Grönt och lummigt, samt pepp och skoj.
______________________________________________________________________________________________
England, I came back to you
Jag kom in! Tre års journalistikstudier i Southampton, fick beskedet idag!
Längtade så himla mycket, snart är jag där igen.
Känns härligt, nervöst, gött, bra, pirrigt, fundersamt, spännande, förväntansfullt etc.
Man kan illustrera känslostormen ungefär såhär, minus grävlingen.
Southampton.
Bild från http://www.admwright.com/images/range_light_southampton.jpg
___________________________________________________________________________________________
Studerande student - kanske nån annanstans
Jag och Limpan var i läsesalongen på kulturhuset förut och pluggade. Jag fick en del gjort, men ständiga ljud och läten i periferin blev tillslut ganska störande. Innan jag kom dit varnande Limpan med: "Det är folk som ylar här". De ylande hade dock förflyttat sig, och utbytts till ett barn som förmodligen genomgick en filosofisk period av sin utveckling. Hon började med att fråga sin trötta mamma: "Varför måste man betala för mat?" sedan "Varför finns människor? Varför måste man finnas?" vidare till "Varför måste människor ha mustasch?". Och så vidare. Trots detta hann jag läsa en del och börja på omtentan, hurra.
Det har börjat rycka i Englandssjälen inom mig, jag tror jag vill tillbaka. Tvåårsintervaller, som Mija sa. Kan bero på att jag möljt igenom hela BBC- versionen av Pride and Prejudice (Colin Firth, ahh), härnäst ligger the Office-boxen, och drömmer om gröna böljande kullar, artighet och härlig sydengelsk accent.
Helst vill jag till Brighton igen, men kanske Southampton istället. Plugga och leva där. Ja, kanske det.
``In vain have I struggled. It will not do. My feelings will not be repressed.
You must allow me to tell you how ardently I admire and love you.''
_____________________________________________________________________________________________
