linalena

Hej dagboken,

Jag tänkte jag skulle berätta lite vad som händer i mitt liv.
Förutom att råplugga på mitt examensarbete och suktande stirra ut genom fönstret på blommande vårparker, så har vi nu påsklov. Vilket är gött med tanke på allt råpluggande.

För två helger sedan var det St Patrick's Day och Sinner and Saints-fest hos några vänners vänner i Brighton.
Jag älskar Brighton, alltså ÄLSKAR. Så mycket att jag ska flytta dit och frilansa när jag är klar med min utbildning.

Iallefall, Paddy's Day-festen var himla skoj och det var utan tvekan mest syndare i skaran utklädda.
Här kommer en bildkavalkad från Brightonhelgen:



Gissa vem jag var? Helt uppenbart tyckte jag, men de flesta antog att jag var Dorothy från Wizard of Oz eller helt enkelt bara "a maid".


Amelie, Rosemary West och en Investmentbanker. Tycker Karin fick in det rätta pskyotiska massmördar-stirret.
Investmentbankern kompletterade sin outfit med "kokain" på kinden och längs slipsen. När vi handlade öl på vägen dit så stirrade kassörskan förvånat på Jae, så vi fick snällt förklara att det var helt oskyldigt godispulver.


Rosemary hängde med Amy W och Ernst Stavro Blofeld.


Kim Jong Il sa "Herrrrooo"



Usama & Darth.



DJ Fritzl spelade sitt bästa källarsoundtrack.


Moder Teresa och Gandhi bringade lite godhet.


Här lackade Amelie för att Investmentbankern försökte sälja hennes trädgårdstomte för ockrarpris.


Frukost på Nia dagen efter, gött.


Så gick vi på ett coolt café.

Hejdå för nu!

(ps. Köp Frida på torsdag för där kommer det finnas en intervju jag gjorde i London med en viss popstjärna. Säger'nte vem det är, men kanske har hon sjungit en låt om ett paraply-y-y-y. Kommer uppdatera mer om det här under veckan. ds)

Här kommer en liten bjussig filmbit såhär på kvällskvisten. Nämligen ett inslag jag filmade för nyhetsbulletinen vi sistaårsstudenter producerar veckovis. Där kan ni allt beundra mitt uttrycksfulla minspel när jag gör en "stand upper" som det heter på engelskjournalistspråk.

Winchester Vintage Fair from Lina Lehn on Vimeo.

Här är också hemsidan för min-förhoppningvis-framtida-karriär: www.linalehn.com
Har jobbat med en hel del den senaste månaden som vart superkul, mer om det när det kommer ut i tidningsform! Ska resten av våren försöka fokusera mer på examensarbetet och inte dricka så mycket kaffe. Typ inre harmoni och bli av med spänningshuvudvärk. Men efter maj, dåru! Ge mig då så mycket frilansjobb ni vill, ös på ba'.

När jag var runt 14 år så älskade jag Arkiv X. Alltså ÄLSKADE. Fox Mulder var min drömman och jag färgade håret rött och önskade att mitt liv vore lika spännande som de två FBI-agenternas. Jag gick i högstadiet, var ganska nördig, väldigt osäker, extremt uttråkad och ville framförallt bort. Därav den odämpade fascinationen för det ockulta (som än idag gör att ett av mina guilty pleasures är att titta på det högklassiga faktaprogrammet Det Okända).
Jag minns att jag inte var så förtjust i den stora alien konspirations-grejen, utan mer avsnitten mellan huvudploten, de som handlade om osaliga andar, tidsresande, mystiska sekter, övernaturliga varelser, väderfenomen, astronomi och vampyrer. Det fanns även en hel del toppenbra komiska avsnitt som Bad Blood och The Post-Modern Promethues. 
Speciellt gillade jag den uppenbara sexualla spänning som fanns mellan Mulder och Scully. De var liksom livskamrater och litade fullkomligt på varandra, samtidigt som de var vänner och kollegor med hintar av attraktion. 





Gillian Anderson och David Duchovny skämtar te't om det här:

Idag är det en pausdag. Paus på plugg alltså. 8 timmars seminarier, hem, lagade en panerad fiskbit, hamnade framför slö-datan.


Sånt här hittar man istället för att göra plugg/jobb (dvs vettig) research.
Hur man bygger ett kartonghus:




Hur snygg Per Oscarsson var som ung. Fin var han.




Att stop-motion onekligen är det man borde ägna sitt liv åt:





Imorgon ska jag övningsköra i engelsk traffik. Ganska nervös, I ain't gonna lie.

Efter mitt senaste, och något dekadenta inlägg så levereras härmed något glammigt, galet och totalt utan krav på tankeverksamhet. Vad är motsatsen till dekadens? Eurovision Song Contest såklart! Vi hade ett litet Eurovision-kalas med tillhörande lek och stoj i lördags. Jag hejade såklart på bäbis-Saade för sakens skull och för att jag tycker det är underhållande att han leker Zlatan på presskonferenser. Jag utlovade en tolkning av Popular med tillhörande koreografi om Sverige vunnit. Trist att vi inte gjord'et.
Såhär crazy/spänd stämning var det under omröstningen:




Merparten hejade inte helt otippat på pojkbandsbeiga Blue och tysken i hushållet höll sig ganska neutral men erkände att han redan laddat ned Jedwards bidrag på Itunes.
Annars ägnades förra veckan åt att pluggapluggaplugga lagtermer och etikfilosofier inför vår tenta och att besöka Southamptons gayklubb The Edge. OM det var skoj! (det sistnämnda) Där hittade man rolig musik, snälla människor, bakgårdshäng, billiga drinkar samt en karaokemaskin! Lyckan var gjord. Vi sjöng Don't Stop Me Now med Queen vilket blev en makalös succe'.

Idag har vi skrivit tentajäveln och jag njuter av en kvälls ledighet. Bara en tenta kvar så är jag klar med andra året, wahey!
Träffade för övrigt en skojig hemslös man utanför Tesco förut. Han satt på marken omgiven av sina två hundar och bad om en cigarett så jag gav honom en. Han tackade och pekade mot sina hundar; "D'you know, one of them just farted and no one is owning up to it!"
Hatar när det händer.

Nu ska jag berätta om en låt som alla i hela världen redan har hört och som är helt brilliant i sin enkelhet.
Jag tror den tilltalar så himla många på grund av temat; en relation är över, hjärtat är lite ärrat, man ska gå vidare osv. Hur många såna Unbreak My Heart-låtar finns det inte som gjort att tusentals människor känt "precis SÅ är det för mig". Såna hjärtekrosseballader har dock inte någon större inverkan på mig. Tills den här låten dök upp på ungefär varenda radiokanal och tvshow i England. 

Det är liksom identifikationsfaktorn som gör't. Även om jag inte längtar tillbaka och även om jag fattar att vi inte kunde fortsätta, så är det något både hemskt och rörande med tanken att det som en gång var håller på att tyna bort. Det dör. Det bitterljuva med att det vi inte kunde ge varandra kommer vi en dag kunna ge någon annan. Alltsammans förminskas till minnen, och framförallt förlorar man en vän. Det är så himla sorgligt.

Här är låten, framförd av en kvinna med så fantastiskt kraftfull och raspig soulstämma att hon får hela O2-arena att tystna. Plus att det är så fint att hon själv ser ut att vara rörd till tårar i slutet.
Jag ska lyssna och själv gråta en skvätt.

/Lina "Grinolle" Lehn

Hej dagboken, idag har jag suttit framför datorn för länge, läst gamla bloggar från min ungdom, ätit stek på puben med Char och koncentrationsspannet för uppsatsskrivande ligger just nu på cirka tre och halv minuter. Seg hest.
Långhelgen passerar alltså utan några alltför tokiga bravader.
I fredags var det ståtligt prinsbröllop här i Englandet med allt vad det innebär. Jag satt mest inne under dagen och försökte producera och studera, men det gjordes i ungefär lika rasande fart som nu, så jag borde nog ha suttit salongsberusad på nån gräsmatta iklädd en "Marry me, Harry"-tisha, union jack-kepa och smuttat på en Bulmers. Men så var icke fallet. Däremot agerade jag Royal Wedding-korre för P4 Värmland på fredagsmorgonen, mycket spännande!

Framemot kvällen begav vi oss dock ut på gatorna för att ta del av firandet! Det var galet. Newcombe Road hade förvandlats till ett festivalområde med hundratals festande kids, dj-bås, dans på taken och kreativa outfits. Jag fångade en bild av spektaklet, tyvärr gör den inte gatufesten rättvisa. Tänk såhär, fast trippelmultiplicera:




Jag vet inte riktigt vad snubben i förgrunden gör, men antar att han uttrycker nån slags konstform med hjälp av ett grönt tillhygge.

Iallafall. För att ytterligare störa min pluggkoncentration har jag de senaste veckorna maratonglott mig igenom alla The Mighty Boosh-säsonger, vilket jag tänkt att göra länge eftersom jag bara sett nåt avsnitt här och där. Så det var jag tvungen att göra nu. Såklart. Det är iallafall sjukt! Sjukt och kul, älskar't.

Här är till exempel sagan om The Crack Fox. Roligare i dess sammanhang som sig bör, men ändå.






Det var det roliga för idag.
Avslutningsvis ska jag bli lite emo och presentera dagens lite-ensam-och-längtar-till-sommaren-och-Sverige-låt som är den här.

Alltså, detta med bloggpepp. Det kommer med årstider, förändringar, när man inte vill plugga eller hederlig gammal narcissism. I nuläget är det nog en kombo av de tre sistnämnda.
Karin var på besök under förra veckan och vi hade sån där "unne säj"-vecka. Lite som semester. Drack öl på uteserveringar, beställde hem indiskt, grillade, slöade i parker, blev solbrända, såg på girlie filmer och gick på puben. Nu väntar pluggberget. Jag skjuter det åt sidan lite.
Just nu är kanske det skojigaste jag vet det här lejonet. Titta på det. Det var ett kungalejon en gång i tiden, en gåva från Algeriet för att pimpa svenska hovet lite.


Måns berättar mer om det här:



Det där smilet på lejonet alltså. Kanske det vackraste.


Jag har även tänkt adoptera lite dekadenta vanor som nysingel och independent woman. Typ kedjeröka, gå nattliga promenader, sitta ensam på puben över en whiskey och skriva låtar om lidande. Jävligt edgy. Fast jag lider inte direkt. Tvärtom, det är ganska bra. Oftast iallafall. Då vet man att man gjorde "det rätta", som Brandon i Beverly Hills 90210 skulle ha sagt.

Det senaste är: frysa som fan inomhus.

Således följer här en lista om hur man överlever vintern i engelska hus utan att dö tuberkulosdöden.


1. Sätt på dig på lagerpålagerpålagerpålagerpålager. Nackdel: Näsan känner sig utsatt och börjar rinna.

2. Ha på värmen jämt. Nackdel: Ockerräkningar och fattiga fönster som gör att värmen försvinner fortsomfan.

3. Drick varma drycker. Te, honungsvatten, glögg. Kanske sprit. Nackdel: Man måste kissa. Ofta.

4. Vistas i varma miljöer, så som universitetet, puben, affären. Nackdel: Det är inte läge att lägga sig ett hörn om man vill slöa, läsa och spela angry birds. Kanske på puben i och för sig, fast då kanske man ger ett alkigt intryck och blir portad från baren.

5. Man fiser sig varm. Nackdel: Odör.


Mina fingrar är faktiskt iskalla as we speak.
Nu ska jag återvända till min nya besatthet tack vare Ms Edliden, den här bokserien.
Jag läser till och med den andra boken onlajn för att jag MÅSTE LÄSA.
Tänk engelsk internatskola, tänk viktoriansk tid, tänk ungdomsbok, tänk läskig magi, tänk förbjuden Austen-passion. Där har'ut.


Dagens Säkert-låt är den här.



Bilden har kanske lite med texten att göra.

Från att känna en enorm FREDAGSSTÄMNING när jag skuttade ut från kontoret förut, övergick det långsamt till  FREDAGSTRÖTTHET och det slutade med att jag däckade av utmattning när jag kom hem. Första veckan på sommarjobbet blev en chockartad tidsomställning för min klena kropp.
När jag vaknat igen satt jag och soffslöade och kollade på ett random hundprogram på svt. Då fick jag för mig att göra ett Vilken Hund Passar Dig?-test eftersom jag någon gång i en mogen och ansvarsfull framtid vill skaffa hund.

Enligt testet så passar följande raser mig:







Uppenbarligen är ett helt urval Awkward Family Photos-jyckar passande för mig. Men jag tycker de är fina som dom är.

Snart ska vi äta lyllig fredagsmiddag här hos frun.
Och imorgon pratar jag i radio igen, lyssna på't!

_______________________________________________________________________________

Nu är jag tillbaka från Värmland och har precis hasat mig ner i soffan hemma hos Ellis och Fridur. Är lite trött, myggbiten, solbränd, lortig och ca 3 kg tyngre, som sig bör efter midsommarhelgen på Jäverön. Fan vad bra man har't där.
Skillnaden från tidigare år är att midsommaraftonen inte avrundades med pictionary, öl och slappande utan snarare att verandan förvandlades till ett röjigt dansgolv. Det blev autistisk gruppdans till önskelåtar, Leila K ekade över sjön, golvet gungade och Maria tappade glas.
Sen kunde inte jag och Karin sluta citatbattla Sagan om De bannlysta innan vi skulle sova. Vi skrattade så vi fick magrutor. Du måste stressa som fan, men inte jättemycket.

Här skulle jag kunna lägga in bilder från midsommar, speciellt på årets stolta Midsommarvulva. Men jag måste handla, gäspa, tänka och sova.
Vi syns om fyrtioelva år.

Såhär ser det ut där. -09 dårå.

 

_______________________________________________________________________________

Hej du det var ju ett tag sen. Jag har flängt omkring i södra England, fått finbesök, umgåtts med karln, innan jag tillslut är tillbaka i Sverige för sommaren. Nog om det.

Min fru Ellis, som jag för närvarande är inneboende hos, hittade en riktig go' bit på Youtube. Biten knyter an till det svulstiga kungabröllop som nyligen utspelade sig i huvudstaden. Jag är en av alla dom som tycker att "Man kanske inte älskar kungafamiljen, men bröllopet var ju ändå fint". Ja, det var det ju. Till och med Daniel Westlings skolsvengelska var fin. Men vi såg inte mycket av det live eftersom vi rumlade runt i Vitan under lördagen och drack vin och levde om.
Här är iallafall den fina biten.
"Du är vacker du är ung, du är dotter till en kung" kan vara årets bästa textrad.







Nu far jag ut till Jäverön för Midsommar. Likes likes likes.

________________________________________________________________________

Häromdan bloggade Ann om bandet The Bernadottes och deras fantastiska Pojken med inåtpekande fötter som uppvisar textskriveri i Annika Norlin-klass.
Jag sökte vidare på detta band, som utgörs av Nanna Johansson och Kringlan Svensson (från Pang Prego!) och hittade den finfina låten Impulskontroll. Melodin är very Hotel Yorba av White Stripes och passar utmärkt till den sjukt roliga texten:





Är man sugen på mer Pang Pregosar, eftersom programmet inte längre sänds i P3, så kan man kolla in Josefin Johanssons skojiga poddradio som sändes i våras.

Nu ska jag gå och köpa sojamjölk till mina kära syster som snart kommer på besök, we-hoo.

________________________________________________________________________________

Idag skulle jag till sjukhuset som tydligen låg skitamycket längre bort än jag trodde. Jag gick och gick. I nästan en timme. Genom roads och streets och crescents som jag inte hört talas om tidigare.

På vägen tillbaka passade jag på att upptäcka och snoka runt lite i dom delar av Southampton jag knappt vistats i.
Jag gick förbi en stor privatskola med tennisbanor och stora cricketfält. En cricketmatch pågick och jag försökte hänga med och fatta reglerna. Efter ett tag tröttnade jag och knallade vidare. Alla privatskolor i England heter saker som St Anne, King Edward och såna pråliga namn och har alltid ett snyggt vapen och fina skoluniformer. Inte riktigt som Mörmoskolan liksom.

När jag kom ut på Hill Lane så såg jag en grind till en grönområde och trodde det var the Common, Southamptons största park. Men när jag gick in visade det sig vara stans äldsta kyrkogård. Gamla gravstenar satt huller och buller i det vildvuxna gräset och det var helt tyst, förutom nån ekorre som sprang över stigen eller duvor som flaxade i ett träd. Det kändes som jag var på väg rakt in i en High school-skräckis.




Jag tog lite bilder ifall nåt spöke skulle dyka upp på bild. Men det var dött. (Höhö)


Tyvärr kom inga osaliga andar svävande över marken eller ens nån skum gravgrävare med slokhak, allt var lugnt och stilla. De flesta gravar var från 1800- och tidigt 1900-tal.
Så när jag vandrat runt ett tag klättrade jag över stenmuren och gick hem.

Nu ska jag strax göra't lite fint i huset innan Mija kommer ikväll. Ska bli görfint det!


När jag ser kyrkogårdar så tänker jag på den här låten av Markus Krunegård (ingen video, ba' låten):




__________________________________________________________________________________

Jag har en pysslig kväll alldeles allena.

Syr upp den här fina klänningen jag vann på Ebay för endast £6 inkl. frakt. Ebay är finfint.
Härnäst ska jag sy på Chewbacca på en svart t-shirt. Jag tycker om Chewbacca, det är rätt orättvist att han inte fick nån medalj i slutet av den första (fjärde) Star Wars-filmen som alla de andra.

Fin klänning.

"Aaaeeeaaahh"

Igår efter middagen gick vi till Kaos. Vanessa skojbråkade med Sam, rätt aggressivt skojbråk. Hon attackerar varje man som Liz umgås med/raggar på/spanar in, har vi kommit fram till. "But he's nice!" försökte Liz hela tiden. Jag kanske utsätter Jae för våldsrisk om de träffas. Sen började Liz och Sam kasta diverse drycker på varann. Jag köpte en grön drink som hette Shrek.
Vi var ett moget sällskap.

Nu ska jag pyssla lite till och lyssna mer på Kate Nash nya skiva som tyvärr inte är lika bra som den första.
Paris är rätt svängig och den finaste hittills är My best friend is you som är ett bonusspår och inte så lätthittad. Så här kommer en himla fin från förra albumet istället.





___________________________________________________________________________________